Jonas blev förra året nominerad i tre klasser och belönad med två priser i Spellemanprisen 2011 (norska motsvarigheten till svenska Grammis). Hans debutalbum ”Jonas Alaska ”utsågs av flera musikkritiker som årets album i Norge.

CD:n ”If only as a Ghost ” släppt i mars i år är producerad av Kjartan Kristiansen (Dum Dum Boys), hyllad gitarrist/kompositör vilket ledde till ett oväntat möte mellan genrer i produktionsfasen: http://youtu.be/BNfY69w9vFY

Och Grums i Värmland utgör tydligen en kreativ miljö för norska artister. Kjartan har nämligen sitt sommarboende i Värmskog, Grums kommun, och där producerades Jonas album. Kopplingen till Segmon är således inte långt borta! Grums börjar bli en bra kultur/musikproduktionsmiljö.

Jonas poetiska texter harmonierar väl med den nyfolkmusik som han spelar. Avskalat med betoning på lyssning och möjlighet att ryckas med på samma gång. Jonas är såklart stor i Norge och härnäst väntar USA i den våg av nyfolk som för närvarande sköljer över världen. First Aid Kit och The Tallest Man on Earth är svenska representanter för denna genre liksom värmländska Vidar. Och värmländska Segmon är på väg att bli en festival som ger den musiken ett berättigat utrymme. Musik, som kanske inte är helt kommersiellt gångbart i första lyssningen, men som i kraft av sin egen kvalité tar sig fram. Vi har en bra scen att göra en uppmärksammad Sverigedebut på. Vi gläder oss fortfarande över Katzenjammer från Norge som gjorde sin andra och mycket uppmärksammade Sverigespelning i Segmon 2009. Idag är de ett turnerande världsband.

Överhuvudtaget borde det musikaliska samarbetet och möjligheterna för svenska och norska artister att mötas och utvecklas stärkas. Här har Värmland en mycket god position. Och varför inte i Segmon – den enda folkrockscenen i Skandinavien!

Hemsida Jonas: http://www.jonasalaska.no/

Ett hel dokumentär om Jonas finns f n utlagd på NRK.inspelad till stor del i Värmskog. Close to reality!

http://tv.nrk.no/program/koid21005713/tett-paa-jonas-alaska

Just nu kommer vi inte åt de officiella pressbilderna på Jonas Alaska,vi återkommer med detta.

Och såklart – Ses vi i Segmon!

16 augusti 2013

Pressrelease

Brolle ska sätta snurr på vändkorsen i sommar. Barndomens upplevelser i Sveriges fantastiska folkparker är utgångspunkten. I sommar drar Brolle ut på folkparksturné i 50-talsanda.

- Chokladhjul, amerikanare och full snurr på vändkorsen, säger Brolle, som vill slå publikrekord.

– Jag vill återuppleva den gemytliga och familjära stämning som fanns i folkparkerna när jag fick åka runt i Norrbotten med mina föräldrar och uppleva livemusiken, säger Kjell ”Brolle” Wallmark.

På turnén tar Brolle med sig bandet The Buddies samt en rad heta gästartister, vilka offentliggörs senare i vår. Helt klart är att det enbart blir artister som brinner för rockmusiken från 1950-talet.

– Vi ska ordna en riktig helkväll i rockens tecken. Jag kommer att spela mina favoritlåtar med Elvis, Jerry Lee Lewis, Buddy Holly, Johnny Cash med flera, dem jag växte upp med och som ligger mig närmast om hjärtat, säger Brolle. Den rätta 50-talsstämningen! Artisterna själva turnerar i rosa Cadillacs.

- Det ska vara som Johnny Cash och hans band gjorde. Bara slänga upp ståbasen på taket, spela ”Johnny B Goode” på radion och dra iväg till nästa stad. Bilarna är gamla och blir kanske stående någonstans, men då löser vi det, säger Brolle glatt.

Turnépremiären blir 14 juni i Sundsvalls Folkets Park, med final på Sundspärlan i Helsingborg 31 augusti. Turnén är ett arrangemang av PJP & Artistkontoret i samarbete med Folkets Hus och Parker och Riksteatern.

Brolle befinner sig i New York för att hämta inspiration inför turnén. Turnén ska andas musik från andra sidan Atlanten.

- Mina musikaliska rötter finns här. Vi ska se ett antal shower som fångar upp nostalgivågen som går.

Brolle påpekar att rockabillyn fått ett nytt uppsving. Något som efterföljare som Playtones och Top Cats är exempel på.

- Rockabillymusiken är betydligt hetare nu, än när jag började med den runt 2001. Jag hoppas att konserterna ska locka publik ur flera generationer, så att folkparken blir den givna träffpunkten på sommaren, säger Brolle.

 See You In Segmon, Folks!

Spanska artisten Merche´Corisco ställde in i sista minuten. Vad skulle vi göra? Vem skulle kunna ersätta? Vi tog ett sista halmstrå. En cd med en svensk artist vi hade fått under sommaren hade väckt vårt intresse, men då var alla bokningar klara så vi sa; nästa år. Plötsligt fanns det alltså ett hål, en plats på lineup´en. Men hur skulle en tjugofyraårig tjej från Vänersborg kunna ersätta en erfaren diva från Cadiz? Hur det gick? Ja, det vet ju du som var med om det magiska ögonblicket när Natalie Johansson, i en vit enkel klänning klev upp på scenen med sitt band, The Wife,  och tog andan ur oss med sin hesa, uttrycksfulla röst.  Där fanns influenserna från Tom Waits, Bob Dylan, Ray Lamontagne och Norah Jones. Utan stora gester, men med ett tight band, sköna låtar med ett groove vi inte hört på länge och en fullkomlig självklarhet. Det var där hon skulle stå. Just då.

När Lasse och jag bestämt oss för att det skulle bli ett Folk & Rock 2013 (ja, det är likadant varenda år att vi säger ”aldrig mer” och tänker att vanligt folk brukar ha semester på somrarna) så bestämde vi oss också för att det första bandet vi skulle boka skulle vara det vi sist bokade 2012, det vill säga

The Wife!

Just nu har bandet släppt sin senaste musikvideo, en rysare som heter Poison. Lyssna gärna här:

http://youtu.be/HTOdQoD0cQE

De ligger också just nu och utmanar på Musikvideotoppen med Poison. Det går att rösta lite till:

http://musikvideotoppen.wordpress.com/

Mer info finns på bandets hemsida:

http://www.thewife.se

Ja, vad kan vi mer säga, kära folkrockvänner?

Jo, det kommer mera så klart. Och;

Vi ses i Segmon

Karin & Lasse

Från och med nu bör du hålla ett öga på den här hemsidan. Här presenterar vi i vanlig ordning alla inbokade band och annan matnyttig information om årets festival. Visst ska det bli alldeles alldeles underbart att ses i år igen? Vi ses i Segmon den 16-17 augusti!

Folk & Rocks Efterfest i Segmons Folkets Hus den 10 november kl 21.30.

Det kostar bara 100 kronor och Folk & Rock-puben är öppen fast vi har flyttat inomhus.

På scenen kommer bejublade Hightones att stå,  de där stiliga bluesrockiga killarna som spelade på festivalen i år – många har önskat dem tillbaka igen och nu är de här! Med musik du garanterat känner igen.

Så kommer också Granny K att göra comeback efter en tids uppehåll. Vänta er inget annat än nyprogg! Ok, kanske lite ösig råkkenråll då. Och kanske en och annan proggabilly. Och kanske nån liten tryckare. Men det blir bara ett set, så VAR DÄR I TID!!

Sprid det glada budskapet!

Vi behöver en rejäl gundplåt för att starta upp Folk & Rocks bravader 2013! Kom kom kom!

Vi ses i Segmon!

Karin, Lasse och Folk & Rock-gänget

I dag, den 1 september 2012, har vi här i Liljedal haft en alldeles underbar dag. Jag sa precis till Lasse att är det här höst, så har jag hellre höst än sommar! Tänk om vi hade haft en sån här lördag på festivalen!

Ikväll har jag plockat ut ett antal festivalbilder som Lasse och hans dotter Ylva har tagit. Jag har låtit bilden tala, helt enkelt letat fram de foton som jag känner extra starkt för. Våra älskade artister har vi upplevt och skrivit en del om redan (mer kommer), men nu var jag sugen på att få visa bilderna, låta bilden själv få berätta. Återigen – om ni vill använda dessa foton är det helt ok, men snälla – skriv vem fotografen är.

Vi finns här och vi älskar en levande hemsida, så vill DU berätta något utifrån fotona, eller kommentera så – feel free!

Karin

Fotograf: Lasse Högberg

Fotograf: Ylva Högberg

Vi fortsätter bildkavalkaden, här från lördagens medarbetare och publik. Om det är något foto ni vill använda så kom ihåg att det är Lasse Högberg som är fotograf (hur hann han med det också?). Vi kommer att lägga ut fler artistbilder också, så håll koll, festivalen har långa härliga kreativa efterdyningar. Allt gott till er, folkrocklovers!

En festival består ju inte bara av de som står på scenen, även om det kan bli mycket strålkastarljus på just på dem. En festival är ingen festival om ingen jobbar på den, eller kommer och tittar/lyssnar på musiken! Här kommer ett gäng härligt fredagsfolkrockfôlk! Utan er – ingen festival! Tack för att ni kommer, tack för ni stöder oss! Ni är klart lysande stjärnor- and we love you!!

Tim Flinth från Studiefrämjandet tyckte vi behövde ett band som närmade sig lite av hårdrockens idiom. Man kunde nästan höra Johan Carlsson, Studiefrämjandet och Sparzanza viska(ryta till?) att nu är det på tiden att något av Studiefrämjandets hårdare band får plats…och de är många som sökt tidigare skall nämnas.

Och högt blev det och fullt ös i A-salen som en avslutning på Värmlandsscenen. Detta var festivalens mesta fanbaseband med en tokdansande skara fans som satte full fart från allra första början. Och de syntes. Överallt. Kanske det mest fascinerande var att de trotsade våra fördomar om västfolk a la MC-gäng. Gänget kunde nämligen bl a ses digga Silversystrars framträdande i Paviljongen lite tidigare under kvällen.

Och Bullseye är inte bara ett band utan också lite av ambassadörer för en utvidgning av musiklivet i Filipstad. Nyligen fixade de själva till en festival där. Positivt för musiklivet.

Flera av våra lokala rockälskare uttryckte efteråt att detta var verkligen ett band som de ville se mer av. Och detta kanske är bland det mest positiva som arrangör: ge människor chansen att upptäcka nya artister. Utescen och fler spelningar här var bud från flera entusiastiskaGrumsbor.

Lasse Heavy Rocks

I Saras musikaliska palats finns en kärlek till liv och människor, en tro på fred och frid, glädje och harmoni. Självläkedom. I Saras hov finns vännerna som reser över gränsen, utan tanke på ersättning, för att tillsammans sprida den just gränsöverskridande passionen som finns i musiken. Det blev mer än magiskt i mötet i den gamla salen. Slingrande förhäxade de oss, Sara och Hovet, band och befriade, bröt och bar. Omslöt. Musiken följer stillsamt lyriken. Ljudet är perfekt. Varje andning och textrad går fram liksom det akustiska tonläget där cellon färgar Saras musik in i märgen på oss. Vackert. Och om inte religiöst, så i alla fall nära en himmelsk upplevelse.

En person som har mottot: ”Today, if well-lived, makes every yesterday a memory of happiness & every tomorrow a vision of hope” ger oss alla hopp för morgondagen.

Tack för att ni kom!

Karin